Everything About You - Kapitel 34 I Am Confused

Tidigare
Katies perspektiv
- Harry! ropade jag och kastade mig i hans famn och kramade om honom och han mig.
- What a surprise! What are you doing here? frågade jag honom.
- Hi Katie! I'm here with Amanda, Niall och Jane and you? sa han glatt.
- I'm here with Nat.
- Nat! Where is she? sa han och tittade sig omkring.
- I don't know. sa jag fundersamt och kollade mig omkring och såg henne med några andra vid baren.
- There is she! ropade jag och pekade mot baren.
- And the other. sa Harry och jag tittade störögd på honom. Jag tittade mer noggrant och såg att det var Niall och 2 tjejer, ena såg jag att det var Jane med sitt bruna hår som hon hade plattat men den andra var mörkbrunt hår med ljusare toppar.
- Amanda has changed hairstyle. sa jag när vi gick mot dem.
- Yes she did it for two days ago. svarade han och log. Jag gick i för väg mot dem och hoppade först på Jane bakifrån och kramade henne, sedan vände hon sig och och kramade mig igen, därefter kramade jag om Amanda och sa att hennes hår blev grymt snygg och kastade mig sedan i Nialls famn och han kramade mig tillbaks.
Katies perspektiv
- What are you doing here? frågade jag ännu en gång.
- We are here to meet you. sa Jane och log.
- You are the best!
Vi stod och pratade, skrattade, dansade och drack tills klockan blev 5 minuter i 5.
- Shit. Nat we have to go home now. sa jag och gjorde en ledsen min och alla började skratta lite.
- Oh, okay. Bye see you later then. sa Nat och vi kramade om allihopa och sa sen:
- Bye! Och de svarade:
- Bye.
Vi hade tagit våra jackor och gick hem.
När vi kom in i hallen så stod Anna i hallen och väntade på oss. Hon såg inte glad ut och hade armarna i kors över bröstet. Efter en stunds pinsam tystnad så frågade Anna:
- Varför är ni sena? Klockan är kvart över 5.
- Jag är leds.. sa Nat men jag avbröt henne och sa:
- Vi är jätte ledsen Anna, men..
- Men vadå? frågade hon otåligt.
- Vi träffde Jane, Amanda, Niall och Harry där och ja vi var med dom. Ledsen. sa jag och tittade skamset ner.
- Okej då, ni slipper undan den här gången men gå och lägg er nu. sa hon och vi nickade och gick snabbt in till våra rum.
Jag tog av mig klänningen och tog bort sminket, borstade min tänder och mitt hår och satte sedan på mig ett par rutiga pyjamas shorts och en vit tröja. Sedan gick jag och la mig i sängen, under täcket.
Jag kunde inte somna och som jag alltid gjorde så kollade jag på klockan halv 6 var den. Jag låg och tänkte på hur underbara Jane, Amanda, Niall och Harry verkligen är, liksom de hade kommit ända hit från Englad, London för att träffa mig och jag hade typ flyt från dem jag känner mig så himla taskig.. och utan att jag visste ordet hade jag somnat.
 
Dagen Efter
Jag och Nat var på stan för att handla julklappar och träffa Jane, Amanda, Harry och Niall. Jag hade handlat alla mina medans Nat inte visste vad hon skulle ge till sin mamma, vi var hade varit inne i en prydnads butik och nu stod vi i Åhléns och kollade på halsdukar, mössor m.m.
- Vad ska jag köpa?
- Jag vet inte Nat. Kanske den gråa halsduken hon ville ha.
- Men tänk om hon inte vill ha den längre. sa hon och jag suckade.
- Om hon sa att hon gillar den, så gör hon det. Köp den.
- Mmm Okej då. sa hon och hon gick iväg mot kassorna för att betala.
- Finally. sa jag och gick efter.
Hon hade betalat den och vi gick ut på stockholms gator och plötsligt ringde min mobil och jag tog upp den snabbt och tittade inte ens vem det var utan svarade direkt.
- Hallå?
- Katie? It's Amanda.
- I'm sorry. I didn't look who it was.
- No it's okay. We just wondering if you want to meet up at Espresso House?
- Yeah, sure.
- Good! See you then. Bye. sa Amanda och jag svarade glatt:
- Bye. Jag la på och sa till Nat att vi skulle träffa de andra vid Espresso House.
-
Vi kom snabbt till Espresso House och vi gick in men såg dem inte jag vände mig om och såg ocskå Nat var borta.
- Var är ni? sa jag till mig själv högt.
- Sorry, but I don't know what that means. sa någon bakom mig, jag vände mig om och såg Louis titta på mig med en nyfiken blick.
- Hi! What are you doing here? frågade jag och tittade blygt på honom.
- To meet you. sa han och tittade ner.
- Do you want something? frågade han efter en stunds tystnad.
- I can pay for myself.
- No. I'll pay for both of us. sa han bestämt, jag öppnade munnen för att protestera men då sa han:
- I will.
- Okay. sa jag och suckade. Vi gick fram till kassan och jag sa att jag ville ha en chailatte och Louis sa något jag inte kom ihåg, vi fick det vi hade beställt och han betalade, sen gick vi och satte oss.
- Where are the other? frågade jag efter en stunds tystnad.
- They said that we have to talk so they went somewhere else.
- Oh okay. So.. we have to talk about us?
- Yes, I think so. sa han och tittade ner i sin mugg.
- Louis.. I don't know if I can trust you like that again.
- But I need you Katie. I can't say how much I miss you...
- Do you know how much you hurt me? Do you know how much your fans have hurt me? Do you know how much I loved you? avbröt jag honom argt.
- I know I hurt you, but I don't know how much you loved me. They are not real fans if they hurt you Katie. sa han och kollade sen ner i sin kopp.
- Louis.. You were my life, my everything.. I have cried almost every night since I came to Sweden. I loved you more than everything and I... I still do.
- What? I thought you hated me. sa han förvånat.
- And I did.
- What? I don't get it.. So you mean that you hated me before but not now.
- Yes. But I can't be together with you like before..
- Why? If we both love each other.. 
- I just can't Louis... I have to go. Bye. sa jag och tog min påsar och gick. När jag kom ut ur Espresso House så kände jag någon ta i min handled och jag vände mig och och såg att Louis böjde sig snabbt mot mina läppar, så att jag knappt hann reagera. Jag kände hans läppar på mina och jag besvarade hans kyss passionerat och tills han bad om inträde in i min mun och jag öppnade gladligen min mun och lät han komma in och där stod vi och kysstes tills jag kände att det började regna och du slutade vi kyssas och jag sa:
- I really have to go now. och gick.
 
Louis perspektiv
Jag fattade inte att hon kysste tillbaka jag trodde hon skulle göra som sist jag försökte kyssa henne. Men det gjorde hon inte utan kysste mig passionerat, tills jag bad om inträde till hennes mun och det fick jag. Det var en stund jag längtat efter länge. Vi slutade kyssas när det började regna och hon sa att hon verkligen måste gå och gick.
- Katie! ropade jag efter henne men hon lyssnade inte utan fortsatte tills hon försvann ur mitt syn fält. Jag stod kvar en stund innan jag började gå till hotellet vi bodde i.
När jag kom in på hotellrummet, gick jag och satte mig i soffan och innan jag han sträcka mig till kontrollen så tog Harry den och Niall var brevid  honom och de båda log stort.
- Why are you smiling like that? It's creepy. sa jag och då satte de sig i soffan.
- So how did it go? frågade Harry.
- I really don't know.
- You have to know, right? sa Niall förvånat.
- She said that she can't trust me as a boyfriend, but she said that she loves me and then we kissed.
- What? I don't understand. sa Niall och Harry tittade konstigt på mig.
- Me neither. svarade jag och tittade i taket.
- I'm sorry bro. sa Harry och jag skakade bara på axlarna.
 
Katies perspektiv
Jag gick runt hörnet och satte mig på en trappa och tittade ut på alla som gick förbi och typiskt nog var många par både gamla och unga. Tittslut klarade jag inte mer och så jag la mitt huvud i händerna och började fälla tårar. Vad håller jag på med? Jag älskar verkligen Louis och så säger jag att jag inte kan lita på honom. Jag förvirrar bara mig själv. tänkte jag medans jag satt på den kalla bänken. Jag bestämde mig för att ringa Jane och Amanda och fråga om jag kunde komma till dem. Så jag tog bort tårarna och det som hade blivit svart av mascaran. Jag tog upp min iphone och gick in på kontakter och klickade på Amanda som var längst upp.
*
*
Efter två signarler så svarade hon med en rolig röst:
- Amanda here. Jag fnissade till innan jag svarade:
- Hi Amanda!
- What's up?
- I'm wondering if I could talk to you and Jane at your hotel?
- Why have something happened? frågade hon oroligt.
- Kind of. But can I?
- Of course.
- Thank you. See you then. sa jag.
- You welcome. sa hon och sen la vi på.
Jag gick snabbt till deras hotel eftersom det regnade lite fortfarande och jag var väldigt blöt för jag satt ju ute.
Jag kom in på hotellet och i lobbyn så stod både Jane och Amanda pratade med varandra och när dörren bakom mig slog igen, så vände de sina huvuden mot mig och de gick snabbt till mig och kramade om mig.
- What has happened? frågade Jane.
- Can we take it in your room? frågade jag och de nickade båda och Amanda sa:
- Of course. Vi kom snabbt in på rummet och då fick jag te, en mysig filt och nya torra kläder.
- So what has happened?  frågade Amanda denna gång.
- When we was in Espresso House I said that I can't trust him as a boyfriend but I also said that I still love him... och jag berättade historien.
- And after the kiss I walked away from him. Avslutade jag den.
- I am so confused and I don't know what to do. sa jag och började fälla tårar.
Nu är det äntligen uppe! Jag har haft mycket med skolan och egentligen skulle jag inte ha skrivit detta eftersom jag har ett no - prov på onsdag som jag inte ens har pluggat till men jag gjorde det för er ;) Nästa vecka så börjar Nationella prov i min skola och jag är riktigt nervös och absolut inte taggad.. Men men som jag sa i inlägget nedan så börjar min novell leda mot sitt slut och det är ungefär 6 kapitel kvar..  :(
Skulle ni kunna fixa 5 kommentare till nästa? :)
Kramisar Olivia <3
8 kommentarer