Everything About You - Kapitel 32 I'm Going Home

Tidigare
Katies perspektiv
- What are you doing? frågade Amanda förvånat.
- I moving home.
- What? But Louis then? frågade Harry.
- Ask him why. sa jag och började gråta ännu mer.
- Harry, it's the best that I'm with Katie. I'll call you later. sa Amanda och kramade om mig, precis vad jag ville ha just nu. Harry gick ifrån med en nickning, hissen stängdes och vi åkte ner. Amanda ringe en taxi i hissen så när vi kom ner så stod det en taxi och väntade på oss. Det var en taxi station här brevid, så därför gick det snabbt. Amanda hjälpte mig med den största väskan och vi gick till chaffören som tog väskorna och vi hoppade in. Chaffören hade satt sig i bilen och frågade vart vi skulle och det var självklart Amanda som svarade och vi åkte hem. När vi satt i taxin så tänkte jag: This Is Not Happening. och efter ca 15 minuter var vi hemma i mitt och mammas gammla hem.
Katies perspektiv
- What happened? frågade Amanda mig och Jane nickade nyfiket. Vi satt i soffan i vardagsrummet jag satt i mitten, Amanda på vänster sida och Jane på höger. Amanda hade ringt Jane när vi kom hem och sagt att hon skulle komma på en gång.
- I sat out on the porch and heard Louis shouting at me loudly. So I went in and saw Louis sit on one of the bar stools and looked down in a magazine. I asked what he wanted and he looked up at me with wounded eyes
- ... and then I meet you and Harry in the elevator. fortsatte jag.
- I’m so sorry, Katie. sa Jane.
- It's not your fault Jane. sa jag och log försiktigt mot henne.
- But I can't understand  why he trust in a magazine and not me. sa jag och började fälla några tårar.
- Come here. sa Amanda som ville krama mig.
- Group hug! utbrast Jane och jag kände kort därefter att både Jane och Amanda kramade om mig och jag log lite grann. I have the best friends in the whole world. tänkte jag.
 
Louis perspektiv
När Katie hade lagt ner halsbandet istället för att kasta det och gått till  hallen så förstod jag att hon verkligen blev sårad och att jag betede mig som en stor idiot. Så jag reste mig från barstolen och gick till hallen och såg att Katie var stressad med att ta sin väskor. Jag tänkte inte vad jag gjorde utan bara tog hennes handled, snurrade henne ett halvt varv och tryckte mina läppar mot hennes. Hon besvarade inte kyssen utan drog sig ur mitt grep och slog mig på kinden. Hon tog sina väskor och gick till dörren och innan Katie slängde igen den så sa hon, med gråtröda ögon:
- Never do it again! Och stängde dörren, hårt. Jag gick till dörren, låste den och lutade mig med ryggen mot den och åkte sakta ner till golvet och tänkte What have I done? Jag började att gråta och grät i mindre än en minut innan handtaget trycktes ner.
- Please Louis.. Open the door.. sa Harry. Jag reste mig upp och låste sakta dörren och gick till sovrummet.
Jag hörde att dörren slogs upp, antagligen av att han inte var bered att den skulle vara olåst.
Jag la mig i sängen och tårarna började rinna ner för mina kinder, jag försökte få dem att sluta men det gick inte. Harry ropade på mig, men jag kunde inte svara somom jag hade tappat tal förmågan. Efter en stund kom Harry in och kollade på mig med en medlidande blick och sa:
- What happened?
Och självklart berättade jag hela historien.
- ... and then she left by saying: Never do it again. sa jag och började gråta lite grann igen och tog bort dom med handen men det kom bara fler.
- But why didn't you trust her? frågde Harry osäkert, som att jag skulle bli arg och säga att han var på hennes sida men jag förstod honom.
- I don't know.. I was probably too sad, disappointed and angry that I didn't understand what was right or wrong... sa jag.
 
Nästa Dag
Katies perspektiv
Jag vaknade på soffan och såg att Jane sov i fotöljen och Amanda på rygg i soffan. Jag log åt tanken att jag hade haft en kväll med tjejerna som vi brukande förrut. Vi såg på filmer, åt glass, drack läsk och åt chips och självklart så somnade vi i vardagsrummet.
Helt plötsligt kom jag och tänka på Louis om och varför jag är hemma istället för hos honom.
- Jag vill hem, till sverige. sa jag till mig själv och bestämde mig förr att ta upp min dator från väskan och kolla på flyg biljetter hem. Jag hittade en ganska snabb som var helt okej i pris, som skulle gå ikväll klockan 7. Så jag ringde Natalie med nyheten att jag ska hem till sverige och började sedan packa förfult. Jag rusade upp och ner, fram och tillbaka i hela huset för att packa en väska. Mitt i allt så hörde jag min mage kurra, så jag gick ner till köket och började ta fram det vi hade hemma och jag bestämde mig för att göra pannkakor. Så jag slängde den gamla mjölken och öppnade en ny och började fixa smeten.
När jag var klar med pannkakorna var klockan ca 12. Jag ställde fram pannkakorna som blev i en hög på en tallrik och allt annat som man kan tänka sig till pannkakor, gick sen till vardagsrummet och började med att väcka Jane och sa:
- Good morning. I have made pancakes.. mer han jag inte säga..
- You have?! utbrast hon men jag hysade henne och nickade mot Amanda och viskade:
- Should we tickle her, so she wakes up? och Jane nickade ivrigt. Vi smög fram till Amanda och började kittla henne. Hon öppnde sina ögon försträckt och började sedan skratta och skrika:
- Stop it! vi slutade och började skratta så mycket att vi vek oss på mitten och satte oss ner. Efter att vi hade lugnat ner oss så sa Amanda:
- What was that good for?
- For fun. svarade jag och log stort.
- That was not fun.
- Yes it was. sa Jane och vi började skratta igen och denna gången skrattade också Amanda faktiskt. Vi slutade och andades ut.
- Come. I have made pancakes. sa jag och innan jag visste ordet var både Amanda och Jane i köket och började äta, jag gick dit och började äta jag med.
-
- Katie? sa Amanda helt plötsligt när vi hade varit tysta en stund.
- Yes? sa jag medans jag tog en tuga av min sista pannkaka.
- Why is it suitcases in the hall? frågade hon och jag suckade, innan jag svarade:
- When you were asleep, I decided that I'm going home for a while.
- To Sweden? frågade Jane och jag nickade sakta och sa:
- I'll travel at 7 o'clock tonight.
- Oh okay. Should we call the guys so they can say goodbye? sa Amanda försiktigt. 
- Sure. I'm so sorry..
- For what? sa Jane nyfiket.
- Because I'm travel home..
-
Jag, Jane och Amanda satt nu i taxin på väg till flygplatsen och om ska vara ärlig var jag rätt nervös på om Louis kommer och hur vi ska säga hejdå efter bråket som jag tror vi gjorde slut i, det kändes i alla fall så.
Det var soligt ute och jag ville bara sitta kvar i bilen när jag insåg att jag skulle lämna Jane och Amanda. Men jag gick ut ur bilen när vi var vid flygplatsen och tog vänligt mina väskor av chauffören och betalade och sedan gick vi in. När vi kom in så letade jag efter killarna och speciellt efter Louis, jag såg att vid några bänkar stod Niall, Liam, Zayn och Harry och tittade på oss och jag kände hur besviken jag blev över att Louis inte var där. Jane och Amanda sprang ju såklart dit och hoppade upp deras pojkvänner famnar, medans jag gick lungt till dem. När jag kom fram till killarna så flyttade sig Harry och Zayn som stod närmast vägen och jag fick syn på Louis. Jag visste inte hur jag skulle reagera om jag skulle vara glad eller förvånad... Men jag släppte mina väskor och gick mot honom och han tittade först på mig med en neutral min och sen vände han bara sitt huvud ner och kollade i marken.
Jag blev otroligt besviken och gick till Harry istället och började med att krama om honom och sa något i still med att jag kommer sakna honom och han svarade detsamma. Sen gick jag till Zayn, Liam och Niall hände exakt samma sak och sen gick jag till Louis som kollade ner på sina fötter som han lekte med och händerna i sina fram fickor. Jag övervägde om jag skulle krama honom eller bara säga hejdå, men jag hann inte tänka så långt innan jag kände två starka armar om mig och jag kände definitivt att det var Louis och jag bestämde mig att krama tillbaka, så jag la mina armar om honom och log lite grann och tänkte I will never get overhim.
 
Louis perspektiv
Jag stod och höll om Katie som jag alltid har gjort och det kändes så bra när hon kramade tillbaka. Jag log och ville inte släppa henne men mitt i allt hör jag det jag absolut inte ville höra:
- The flight to Sweden, Stockholm in Gate 4 is open now. I repeat.. Jag kände att Katie släppte taget lite men jag höll henne bara hårdare för det.
- I'm sorry Louis but I  have to go now. sa Katie och jag släppte henne långsamt.
- I'm gonna miss you. sa jag lågt.
- And I'm gonna miss you too. I love you Louis but I.. I think it's maybe the best if we take a break for a while. sa hon och en ensam tår rann ner från hennes kind men hon tog bort den snabbt. Jag stod och tittade på henne chockat, Hade hon precis sagt det där?
- I love you too. svarade jag och tittade på henne från topp till tå, hon var så vacker och den bästa tjej jag någonson träffat och jag hade aldrig känt så här förut inte ens för Eleanor.. Mitt i mitt tänkande så vaknade jag upp av att jag kände en lång puss på min kind och jag såg att det var Katie och jag njöt av varje sekund.
 
Katies perspektiv
Jag pussade Louis på kinden och log för mig själv. Jag släppte hans kind och viskade i hans öra:
- Never forget me.
- Never. viskade han som svar och jag log. Jag gick till mina väskor och tog upp dom och sen kände jag att Jane och Amanda flög över mig och anföll mig med kramar. Jag kramade om de tillbaka och sa att jag var tvungen att gå, så de bakade undan och jag tog mina väskor och vinkade alla hejdå och kollade på alla var och en men stannade med blicken längre på Louis innan jag vände mig om och gick till incheckningen. Jag checkade ion väskorna och vände mig om och såg att Louis stå där med en present i handen.
- I forgot to give you this.
- Thank you. sa jag och tog den och la den i min handväska.
- But don't open it until you're home.
- Okay. Louis, I have to run now, actually.
- Haha, of course. sa han och lutade sig mot min kind och pussade den snabbt.
- Bye Louis. sa jag och kramade om honom och han mig.
- Bye Katie. sa han och vi släppte varandra och sedan sprang jag.
Jag han precis så att några som jobbade där hade sura minner efter mig men jag brydde mig inte och satte mig på min plats brevid en kille i kanske 25 års ålder som satt inne vid fönstret.
Efter ett tag kände jag att flyget började lyfta och jag tänkte: I'm Going Home. 
Kapitel 32 klar! Jag är jätte ledsen att jag inte har lagt upp något, men jag har försökt njuta av mitt lov och umgås med mina kusiner som jag inte träffar så ofta och jag tar min släkt före novellen, hoppas ni förstår.. Har i onsdgs börjat skolan så jag vet inte hur uppdateringen kommer att bli framöver :/
Kan jag få 3+ till nästa ;)
Kramisar Olivia <3
5 kommentarer
Jossan

Bra! meeer..

Svar: Tack ;)
Olivia

hilda

så bra :)

Svar: Tack så mycket ;)
Olivia

Anonym

I NEED MORE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anonym

Hej!
Jätte bra novell!!
Hur blir det med bloggningen i när skolan är i full gång??
Jag ill inte sluta läsa, men jag kan ju inte läsa något som inte är skrivet.
:)

Svar: Jag ska försöka att skriva så att ett kapitel minst i veckan men jag vet inte hur det blir framöver eftersom jag går i 9:an och man ska snart välja gymnsieval, nationella prov osv. Men jag ska göra mitt bästa ;)
Olivia

Moaaa

Jätte bra :)

Svar: Tack <3
Olivia